En PONNY kan man ha till mycket

- "Han ser inte ut som att han är bög, så oroa dig inte", lugnar min kompis sitt ragg när han förskräckt får reda på att det eventuellt kommer att infinna sig två homosexuella under kvällens aktivitet. Jag rynkar lite på näsan och får sådana där vackra veck i pannan som jag får när jag inte riktigt förstår. Killen lugnar sig, och vi återgår till aktiviteten som vi höll på med allesammans. Men min hjärna är inte närvarande. Den är någon annanstans, kvar i min kompis uttalande. Det var tamejfan det dummaste jag hört.

Initialt sett handlade det hela om att min kompis flört berättade att han har fobi för homosexuella, och det märktes att ett tydligt lugn spred sig inom honom när han kände att han inte behövde oroa sig över att en av mina bögkompisar skulle komma in och regelrätt våldta honom mitt på vardagsrumsgolvet. När blev det någon sorts ursäkt att vara homosexuell, så länge man ser ut som att man inte är homosexuell. Ett klassiskt exempel på hur rädda den gemene straighta mannen är för homosexuella är "så-länge-dom-inte-rör-mig"-mentaliteten, en förfinad version utav att man egentligen inte alls accepterar folk som är gay, då man egentligen bara går omkring på helspänn för att någon ska komma och lägga ett bultande stånd mot ens svank när man böjer sig ned för att ta upp ett par nycklar i hallen.

Vi strävar varje dag för att få ett mer jämlikt samhälle där invandrare, kvinnor, judar och homosexuella ska ha samma rättigheter och möjligheter som män, kristna och infödda svenskar, och så går vi och ursäktar en sexuell läggning på grund utav en klädstil? Fy fan. När får man se homosexuell ut? När man går med sin respektive? När man är på gayklubb? När man njuter av det bultande ståndet i ryggslutet? Ja. Jag har svårt att acceptera att vi över huvud taget skulle låta folk vara mer- eller mindre homosexuella bara på grund utav hur de ser ut. Är gaycommunityn verkligen ett sådant extremt släkte så att man måste gå med i någon sorts dresscodeklubb för att bli en av dem? Är man mindre gay för att man inte stämmer in på den straighta mannens idé om hur en homosexuell person ska vara, i sånt fall har vi en hel del att prata om, mina homovänner.

En utav de vanligaste fördomarna som straighta i regel har är ju givetvis att killar som är homosexuella automatiskt tänder på alla killar. Riktigt så är det inte. Men att folk dessutom blir mer- eller mindre "rädda" för det homosexuella släktet beroende på hur individen i sig är klädd eller beter sig, det är nästan det som skrämmer mig mest utav alla fördomar. Drar vi oss undan för att det finns en homosexuell person i närheten utav oss? Nej, inte medvetet. Åtminstone finns det nog ingen kille som är straight som skulle erkänna det. Blir vi mer på vår vakt? Antagligen. Alla människor som är homosexuella är inte fjollor, det vet vi. Men vill man vara fjolla ska man väl tamejfan få vara det, utan att man ska behöva bli stämplad med ett par stålhättade kängor utav en kille ifrån Södertälje för att man råkar ha på sig en t-shirt som bara går till naveln. Jag blir förbannad när jag infinner mig i tanken på att vi egentligen inte alls accepterar homosexualiteten som breder ut sig över Sverige. Så länge vi kan föreställa oss att den sköna killen på festen som man har fantastiskt mycket gemensamt med, inte alls gillar att ligga med killar så får ju folk "göra vad dom vill", och det blir ju så mycket lättare när det inte ser ut som att han gör det.

Det vara bara femtio år sedan det fördes propaganda mot homosexuella, som spetsades med att det var en tydlig sinnessjukdom att vara homosexuell, en typ utav schizofreni. Att påstå något sådant är ungefär som att antyda att en person skulle vara mindre homosexuell, bara för att han inte "ser ut som det". På femtio år har vi egentligen inte kommit långt alls i våra tama försök att acceptera homosexualiteten, vi hittar bara nya och i min mening, mer tydliga vägar att skilja på "vi" och "dom".

Det är så att vi borde skämmas.

- Anton Ericson, Juli 2008


www.toalettfilosofi.se