En evighet
Det känns bannemej som att jag varit i Stockholm en hel evighet nu Och mycket beror nog på att jag inte fått något jobb ännu och det känns så jävla jobbigt rent ut sagt. Jobbigt,frustrerande och hopplöst vissa gånger.
Man har inte mycket till liv liksom, utan pengar - inget liv, inget alls! Jag kan inte ens köpa ett SL-kort o ta mig in till stan för att ta en fika eller luncha med nån kompis. Fast hur fan skulle jag ha råd med lunch om ja inte ens kan ta mig in till stan?
Något måste hända snart, jag söker massa massa massa jobb, Daniel har gett mig en enorm spark i röven (som verkligen behövdes) och jag har kommit igång med jobbsökandet men jag måste få napp också. Allt skulle lösa sig så jävla bra! Vi skulle kunna göra saker. Och hade jag haft jobb nu ja då hade jag kunnat köpa en fin present till Daniel på hans födelsedag :(
Blir bara så trött på att saker aldrig löser sig....
Man har inte mycket till liv liksom, utan pengar - inget liv, inget alls! Jag kan inte ens köpa ett SL-kort o ta mig in till stan för att ta en fika eller luncha med nån kompis. Fast hur fan skulle jag ha råd med lunch om ja inte ens kan ta mig in till stan?
Något måste hända snart, jag söker massa massa massa jobb, Daniel har gett mig en enorm spark i röven (som verkligen behövdes) och jag har kommit igång med jobbsökandet men jag måste få napp också. Allt skulle lösa sig så jävla bra! Vi skulle kunna göra saker. Och hade jag haft jobb nu ja då hade jag kunnat köpa en fin present till Daniel på hans födelsedag :(
Blir bara så trött på att saker aldrig löser sig....
Kommentarer
Trackback
