Förhoppningsvis är jag ganska realistisk och sund i mitt tänkande

MSN-konversation med D.



Han kanske har rätt, man ska kanske inte vara allt för sund, utan mer impulsiv och mer känslor. Men om det skiter sig då? Vad göra då? Stå där med skägget i brevlådan och höra sin inre, sunda röst säga; men vad var det jag sa? Vad gör man då? reser sig upp, borstar av sig och packar ner ännu mera ångest i livets ryggsäck och vandrar vidare till nästa vägskäl, mot nästa vändning i livet? Är det vad livet gå ut på, att ramla och resa sig igen?
Är det inte bara att klättra högra och högre, finna mer och mer självkänsla - visa det utåt och få folk att inse vad amn är. Ja få en själv inet minst att inse vem man är och vad man klarar av?

Blev ett djupt inlägg..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0