Dissa, dissad, förlora. Minnas eller något mer?
En gång - typ 25 mars tror jag det var skrev jag på qruiser ett mess; Jag är ett kap. Det visade sig vara en alldeles utmärkt "raggningsreplik". För stunden iaf.
D och jag pratade i telefonen redan första kvällen, urmysig kille som kom att betyda mer och mer och mer för mig. Som fortfarande betyder mycket för mig även om det kanske inte verkade så. Jag tror att både han och jag har krossat mitt och hans hjärta, jag kan inte vara säker, men det känns så och det känns som att inget kommer vara som förut, på något sätt..
Kanske har jag förlorat någon för alltid som jag ville ta till, som jag TOG till mitt hjärta, jag önskar att allt vore annorlunda, på alla sätt.
Resor fram och tillbaka, varenda helg OMG, fara fram och tillbaka, träffa hans vänner och hans mamma t om. Träffas och ha jätteroligt! (Korta versionen)
Ibland önskar man fan att det bara gick som genom et trollslag, plocka upp trollspöet ur skrivbordslådan, vifta lite med det och allt blir som det var, eller ännu hellre; ännu bättre! I så fall skulle jag slå den där djävla trollstaven i huvudet på honom. Så han fattar att jag älskar honom!
Jag älskar dig. Fattar du inte det? Fattar du inget alls?! Att det ska bli vi, det har jag förstått att det inte kommer gå, men att vänskapen är borta. Bara pga en sketen bild och missförstånd, det skär faktiskt mycket mer.
Jag känner med dig av hela mitt hjärta.
kärlekar min PONNYpojke <3
